Havet ger - havet tar

Livet på Vänö är ett liv vid havet. Ön ligger i den yttre skärgården vid en historiskt viktig farledsrutt. Under århundraden har båtar och fartyg rört sig i Vänöfaret - en del av dem har också lidit skeppsbrott. De kändaste vraken är Liitupiippu och Alfred, vars öden påminner om havets oberäknelighet.

Havet har kallat öns barn till fiskare och sjömän. Resorna har gått ända till Australien, Amerika och runt Kap Horn. I byn har man levt på fiske ända till 1980-talet. Strömmingsfisket skedde vid de yttersta skärens fisketorp och fångsten fördes med sumpbåtar till marknaderna i Stockholm, Tallinn, Åbo och Salo - eller förvarades saltad. Senare fiskades torsk med långrev och strömmingsfisket skedde med trålare och nät. Numera har fisket upphört, men havets betydelse finns kvar.

I skärgården är havet transportled som vägarna på land. Förbindelsebåten är öns livlina som gör det möjligt att leva på Vänö också utan egen båt. Byns viktigaste rutter gick havsvägen och det var först på 2000-talet byborna med egna krafter byggde de första vägarna. Tidigare rörde sig både varor och människor med båt, vilket betydde att hamnarna och bryggorna var öns viktigaste infrastuktur. Tidigare skötte vänöbon Totte Pellasmed sin båt Tildaavfallshanteringen för hela den yttre skärgården. Numera sköts uppdraget av Håll Skärgården Ren och Roska-Roope.